I helgen hamnade jag i en rejäl debatt med mina barn 12 och 15 år. Bakgrunden var inte hur mycket Fortnite eller Youtube de konsumerar, det var en debatt som repriserades på SVT där kärnkraften diskuterades.

Jag frågade barnen: vad tycker ni om kärnkraft? Hade det varit på 80-talet när jag växte upp hade varenda barn på gatan haft en åsikt. Inte mina barn av idag. De var lite försiktigt positiva till kärnkraft, samtidigt som de i nästa andetag tyckte Gretas nobelpris är årets mest självklara spel på Unibet.

Logiken skrek att så kunde man väl inte tänka om man var en rimlig begåvad och medveten tonåring 2019. Jag var ju därför förstås tvungen att gräva lite mer i denna oximorandoftande situation.

Efter att ha skrapat lite djupare under ytan av frågeställningen, gav dottern mig lite bättre förståelse av hur hon resonerade:

”Men pappa, vi kan väl göra andra saker för miljön än att ta bort hälften av all energi?”.  Jag rättade: ”det är 30-40% som är kärnkraft av energiförsörjningen i sverige” och fortsatte vara den provocerande pappan: ”Vadå ’andra saker’? Och hur långt räcker det?”.

I bakhuvudet snurrade en parallell fundering: Visst tar vi en del ansvar? Vi har ju tex en hybridbil, incentiverade av ett statligt finansierat förmånsvärde och en generös supermiljöpremie. Men...

...när vi åkte till fjällen på sportlovet så sa samtidigt min Automile-app att vår ”miljöbil” drog 1,2 liter milen. Va - 1,2 liter per mil!? Bakhuvudet gjorde mig på ytan stolt miljömedveten, men i djupet kände jag som om jag lurade både mig själv och planeten.

Tillbaka i diskussionen med barnen försökte jag nu adressera frågan om vad vi faktiskt alla kan göra. Jag visade barnen min energiapp Greenely: ”Vecka 9 när vi var i fjällen drog vårt hus 44% mindre el än veckan innan, det var väl bra!”

Dottern: ”Men vad var det som drog el då, hade vi glömt lamporna på hemma?”.  ”Och jag spelade inte på datorn på en hel vecka, vad är det egentligen som drar el här hemma”, fortsatte sonen.

Frun vaknade och frågade: ”Men hur ligger vi till jämfört med andra hushåll som oss?”, varpå jag utifrån Greenely appen kunde meddela att vi igår använde 57% mer el än andra motsvarande energikonsumenter. Va - 57%! Vi satte oss runt bordet och diskuterade vad vi som individer och som familj kan göra, nedbrutet på relevant och hanterbar nivå. Inte på kärnkraftsnivå.

Jag blev med ens påmind om styrkan i det självklara: det som mäts på ett för en individ relevant sätt, det har förutsättningar för att hända.

Tänk om alla hade Greenely, där vi med teknologi och AI kunde hjälpas åt att optimera våra gemensamma energiresurser. Där vi börjar med att mäta det uppenbara, elkonsumtionen, men adderar en mängd andra individuella datapunkter. Vilka produkter köper jag med mitt ICA-kort? Hur ser mitt personliga transportflöde ut, vad är bil (och vilken), vad är lokaltrafik och vad är en Voi eller Vässla? Vad pensionssparar jag i? Hur mycket flyger jag? Hur mycket klimatkompenserar jag? Allt detta och mycket mer information skulle kunna bearbetas och skapa en personlig miljöprofil och ranking för varje individ. Att vi sedan som en konsekvens skulle montera upp varningstexter på hus som har för dålig miljöranking, det är sannolikt inte rätt väg att gå. Men att offentligt berömma och hylla de som tar ansvar, det måste ju alla kunna skriva under på. Kanske du Prins Daniel kan driva på för att återinför adelsprivilegiet, men då som en ”miljöadel”. Eller kanske du Magdalena kan föreslå ett individualiserat ”miljöskatteavdrag” för de som går före och visar vägen?

Och konsumenterna är redo. Det visar inte bara Greta-generationen. Ett bolag som Greenely har haft en näst intill exponentiell utveckling senaste månaderna och har idag över 50 000 svenska konsumenter som trackar och optimerar sin elkonsumtion, direkt från den smarta elmätaren som vi alla har i våra hem till den egna mobiltelefonen.

Tanmoy Bari och Mohammed Al Abassi, ni som några av de smartaste entreprenörerna KTH och Sverige har fostrat, nu är det upp till er att fortsätta ert glimrande jobb och fortsätta hjälpa oss konsumenter att mäta rätt saker, så att rätt saker blir gjorda för planetens bästa - keep up the green work!

Jag befinner mig på NRF-konferensen i New York. Jag, tillsammans med 35 000 mestadels vita medelålders män verksamma inom olika led av detaljhandeln, är här för att under tre dagar söka inspiration, etablera kontakter och delta i världens största terapisession. En gruppterapi där det inte handlar om att lära sig hantera spindlar. Här är det Amazon.com som är det mest skrämmande.

NRF - National Retail Federation - som driver konferensen, är vad Svensk Handel är i Sverige. Det vill säga en branschorganisation med ambitionen och målet att hjälpa sina 18 000 medlemmar att göra bättre affärer. NRF har en viktig roll i USA, där 42 miljoner individer jobbar inom detaljhandeln, motsvarande en av fyra yrkesverksamma personer.

Chris Baldwin, ordförande i NRF, inleder med att konstatera: "Retail is not back. Retail never went away" och stöttar upp påståendet med att under 2018 har det - netto - startats 2000 butiker i USA. Det är mycket fokus på USA, förstås. Samtidigt är det internationella inslaget påtagligt i publiken. Bara från Norden räknar jag ihop till ett 1000-tal deltagare, när jag summerar deltagandet på de olika mottagningar som hålls på olika festvåningar i New York-natten. Utvecklingen i USA har uppenbarligen stort intresse även för oss från länder som puttrar fram utanför detaljhandelns huvudfåra. En marknad som Amazon - förnedrande nog - valt att inte ens ge sig på.

Industrins predator är dock själv inte synlig, även om Amazon syns med sitt dotterbolag "AWS" - Amazon Web Services. AWS är den del av Amazon som paketerat och säljer sina samlade lärdomar och erfarenheter inom handel till andra aktörer inom ekosystemet, det handlar om lagring, distribution, analys och AI-tjänster. AWS deklarerar stolt från en scen framför en nyfiken men återhållsam publik: "Är det inte fantastiskt att ni alla nu kan få ta del av det som gjort Amazon så framgångsrika?".

I nästa session är det dock andra tongångar. Professor Scott Galloway från New York University, den av Fox TV benämnde "socialistiske professorn", påminner oss alla om vilket månghövdat och dominerande djur Amazon är idag:

  • Handel. Amazon Prime, Amazons kundklubb, där de mest lojala kunderna betalar cirka 1 000 kr per år för att få vara med, har idag över 100 miljoner medlemmar.
  • Media/innehåll. Även om Amazon fortfarande är tvåa bakom dominanten Netflix så investerade Amazon under 2018 över 50 miljarder kronor på att producera eget filminnehåll.
  • Annonsering. Amazon har nu tagit över tredjeplatsen efter Google och Facebook vad gäller online-annonsering och har flera kvartal i följd visat tresiffriga tillväxttal. Under 2018 sålde man annonsering för mer än 40 miljarder kronor.

Att sedan Amazons andel av e-handeln i USA är 49 procent, det känns plötsligt inte ens som en förvånande siffra.

Betyder då Amazons utveckling något för oss i Sverige?

En slipsbeprydd managementkonsultdoftande herre konstaterade från NRF-scenen: "Amazon rensar ut de gamla och svaga i detaljhandelns ekosystem". Och det är väl därför det är så många nordiska detaljhandelsrepresentanter här: det gäller att hitta dieter, rynkkrämer eller kanske någon plastikkirurg som kan se till att man inte hamnar på Amazons ättestupa.

För det är ju så att fördelarna som den nordiska detaljhandeln haft av att bli ratad av Amazon som marknader med låg populationsdensitet, underliga språk och komplicerad lokalisering långt ifrån savannens huvudstråk, det kommer nu slå tillbaka. Vi springer inte lika fort, vi är inte tillräckligt på tårna och det modesta konkurrenstrycket har gjort oss gamla och svaga i en jämförelse med Amazonvärlden. Detta gäller ju tyvärr inte bara detaljhandeln, det gäller Sverige som helhet.

Att lägga sin förhoppning på att Amazon och plattformarnas dominans kommer brytas upp genom regulatoriska åtgärder är nog lite naivt och angriper förstås utmaningen från fel vinkel. Vare sig det är Google, Amazon eller Facebook som etablerar en dominerande plattform så är det en konsekvens av en logisk utveckling där globala vinnare i bransch efter bransch kan skapa plattformar med oerhörda skalfördelar baserat på teknologi.

Ett väldigt begränsat antal svenska bolag kommer på detta sätt lyckas etablera sig som globala plattformar inom sin vertikal eller sitt kärnkompetensområde. Den absoluta majoriteten bolag verksamma i Sverige, de som ska anställa personal och de som ska vara den skattebas som finansierar pensioner liksom vård och omsorg, kommer att behöva jobba på plattformarna och med plattformsbolagen.

Det låter kanske inte lika sexigt att vara "Amazonarbetare", som att jobba att driva en egen butik. Inte lika sexigt att vara "Googlearbetare", som att vara Key Account Manager. Inte heller att vara "Alibabaarbetare", i jämförelse med att driva "importverksamhet från Asien".

Så därför: Anna Ekström, vår nya utbildningsminister, här har du förslag på ett par nya ämnen och kurser för nästa mandatperiod: "Marknadsföring med Google", "Att sälja via Alibaba" och "Grundkurs i AWS".

Och för dig som känner dig gammal och svag har jag ett förslag, både för dig som individ och som företagare: se till att läsa upp betygen i plattformekonomins grundkurser, det kommer vara din bästa väg till att hitta ungdomens källa.